Sunes driv ledde till skapandet av Paper Province

För tjugo år sedan föddes Paper Province. Klustret startade som ett projekt med syfte att sammanföra branschen och placera Värmland på världskartan. Men hur gick det egentligen till och vem var det som drog i trådarna? Historien börjar redan 1996 med en drivande persons tankegångar. Sune Nilsson, då vd för Etableringsregion Karlstad, såg potentialen för Paper Province. – Den här regionen, från Dalsland i väster, genom Värmland och österut mot Bergslagen, liknade inte någon annan plats i världen. Här fanns en unik kompetens med elva pappersbruk och över 200 företag med drygt 12 000 personer verksamma inom hela värdekedjan. Och dessutom mellan 30 000–35 000 människor som var indirekt beroende av branschen.

– Ju mer jag levde i den här världen, ju mer fascinerad blev jag av tanken och insåg alltmer vilken gigantisk sak vi hade framför oss.

Sune insåg att här fanns teknologi, kompetens, skog av högsta kvalitet, universitetet och forskningscentrum. Men det saknades en sammanhållande länk. – Företag inom alla möjliga branscher knackade på dörren och sökte sig hit; miljö-, IT-, energi- och byggföretag till exempel. De ville vara i närheten av pappers- och cellulosaindustrin, som i sin tur hade behov av kompetens, produkter och tjänster. Men det fattades viktiga pusselbitar.

Konkurrens från Finland och Norrland

Samtidigt försvann många företag och jobb till Finland och vapnen behövde vässas. – En annan konkurrent var skogsindustriområdet i mellersta Norrland. Även de funderade på att bilda ett kluster och hade kunnat komma före oss.

Perfekt bakgrund

Sune funderade, kalkylerade och arbetade dag och natt för att förankra idén hos de värmländska företagen. Tack vare sitt arbete på Etableringsregion Karlstad, som sysslade med att få företag att etablera sig i regionen, hade han ett stort nätverk i branschen. Hans bakgrund, med en civilingenjörsexamen i botten och 15 års erfarenhet av pappers och cellulosabranschen, kom väl till pass. – Jag hade aldrig lyckats om jag inte haft den erfarenheten.

Brinnande intresse

Sune brann verkligen för projektet. – Ju mer jag levde i den här världen, ju mer fascinerad blev jag av tanken och insåg alltmer vilken gigantisk sak vi hade framför oss.

Kaoskartan skapades

Under en intensiv natt satte han ihop det som senare kom att kallas för kaoskartan. En karta med pilar kors och tvärs som visar pappers- och massaföretagen och deras kopplingar till varandra och alla andra branscher som involveras. – När jag visade den så bröts isen hos beslutsfattare, arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnden, länsstyrelsen och företagen. De förstod vad stort det här var. Jag fick stor respons från exempelvis Nutek, näringsdepartementet och West Sweden i Bryssel.

På väg att ge upp

Det var tuffa år och det saknades pengar. – Jag reste runt och marknadsförde projektet och många sa ”vad bra, det här tror vi på”, men ingen ville betala paketet. Det var tufft och jag var många gånger på väg att ge upp.

Äntligen pengar i projektet

Men en dag vände det och Sune fick loss 200 000 kronor från länsarbetsnämden för att kunna anställa personal. Bitarna föll på plats och projektet med Etableringsregion Karlstad som ägare var ett faktum. Projektnamnet Paper Province registrerades, logga och webbsida skapades och projektbeskrivningen kom på pränt. Flera stora företag anslöt sig till klustret: Stora Enso Skoghalls bruk, Stora Enso Research, Valmet, Jakko Pöyry, Kvaerner Pulping, Kvaerner Kamfab, ÅF, Billerud AB Gruvöns bruk och FB Engineering. Projektet involverade även Länsstyrelsen Värmland, landstinget, länsarbetsnämnden, Karlstads kommun och fyra kranskommuner.

In i väggen

Sune skötte sitt vd-arbete parallellt med projektet och var dessutom ensam med tre barn. Det blev väldigt mycket jobb och till slut sa kroppen ifrån. – Jag slutade arbeta 2002 på grund av hälsoskäl. Men då hade två personer anställts på heltid och Mats Williams tagit över som vd.

Stolt över Paper Province

Det har gått sjutton år sedan dess och Sune Nilsson är pensionär och ägnar tiden åt sina motorcyklar, resor, hus och trädgård. Men han följer vad som händer i klustret och är glad över att det går så bra. – Jag känner mig kolossalt stolt. Det är roligt att ha skapat något så viktigt som finns kvar idag i form av Paper Province.