Stora kliv mot en mer hållbar förpackningsbransch

Förpackningar är nödvändiga i dagens samhälle – för att skydda produkter vi köper och för att berätta för oss om dess innehåll. Men förpackningsmängden ökar ständigt och dessutom är förpackningarna ofta gjorda i material som skadar miljön. Lösningen är att samla in och återvinna i betydligt större skala, vilket ofta är svårt eftersom system saknas och att producera bättre förpackningar i bättre material.  

En viktig spelare i förpackningsbranschen i Norden är Scanpack, norra Europas största förpackningsmässa som i år firar 60 år. Den 22–25 oktober hölls Scanpack i Göteborg – en myllrande branschmässa där varumärkesägare, förpackningsköpare och leverantörer möttes för nätverkande men också för att ta del av det senaste inom förpackningsdesign, material, och produktionstekniker.  Med cirka 100 programpunkter på tre scener och över 400 utställare erbjöd Scanpack en bred plattform för ny kunskap och inspiration inom fokusområdena produktionseffektivitet, innovation och förpackningstrender, men framför allt hållbarhet.  

Att få till hållbarbara och cirkulära lösningar inom förpackningsindustrin är en komplex utmaning, som kräver samarbete mellan producenter, konsumenter och myndigheter. Materialval och återvinning är några av de saker som påverkar och kan bidra till ökad hållbarhet och den cirkulära ekonomin. Men återvinningsgraden är dock alldeles för låg, särskilt vissa typer av förpackningar. Insamlingsgraden i Sverige av pappersförpackningar är 75 % men av plast bara på 30% och måste öka betydligt för att ge förutsättningar att skapa cirkulära flöden av plastmaterial. Mattias Philipsson, VD på Svensk Plaståtervinning berättade till exempel att det nya Site Zero har kapacitet för 200 000 ton plastförpackningar per år vilket innebär att de kan ta emot plastförpackningar från alla svenska hushåll, men vi är långt ifrån där. 

Nya förpackningsdirektiv ökar trycket
Den nya EU-lagstiftning som är på väg att träda i kraft – Packaging and packaging waste regulation (PPWR) – ska minska omfattningen av onödiga förpackningar och öka möjligheterna till återanvändning och återvinning. Alla förpackningar inom EU måste till exempel vara återvinningsbara senast 2030. En del av PPWR:s delar finns redan på plats i svensk lagstiftning, men de stora förändringarna är att förpackningar måste designas för återvinning och bestå av minst en viss mängd återvunnet material, i ökande steg. 2040 måste till exempel plastförpackningar innehålla minst 65 % återvunnet material. 

Att designa förpackningar så att de är lättare att återvinna är därför en prioritet och snart alltså också ett obligatoriskt krav på EU-nivå. Det kan handla om att göra förpackningarna i mer monomaterial och av förnybara och återvunna källor (det vill säga så rena och biobaserade material som möjligt) samt lättare att dela upp. Detta kräver mycket jobb och hållbara metoder i hela värdekedjan kring förpackningar. 

– Vi arbetar redan intensivt med PPWR och tar ansvar för att bli mer cirkulära, berättade Thomas Sundling, VD, Stora Enso Packaging Sverige, på ett Scanpack talks och fortsätter: Det gäller att också titta på vad vi har och gör och förbättra det, men också att fortsätta att utveckla nya innovativa lösningar. Den dagen du slutar att förbättra dig, den dagen slutar du att vara bra.

Karin Jawerth, Packaging Manager EMV, ICA Sverige AB, tryckte också på att det är ett komplext arbete att utveckla hållbara och cirkulära förpackningar:

– Nya förpackningar får inte påverka produkten så att den blir sämre. Monomaterialen är känsligare och man behöver skruva mycket i produktionen. Det går inte bara att trycka på en knapp och det funkar, utan det gäller att testa, testa, testa.

Under Scanpack hölls ett antal seminarier kring vad företag behöver lära sig och anpassa sig till en mer cirkulär ekonomi och för att nå PPWR-kraven. Inom ramen för Circular Bioeconomy Arena hölls en panel om hur producentledet påverkas av nya återvinningsregleringar, med Madelene Breiling, Head of Operational Development på Löfbergs, Morten Aas, Leder Emballasjeutvikling, TINE och Ulrik Fauhlér, Managing DirectorOptiPack. Varumärkesägarna Löfbergs och Tine samt förpackningsproducenten OptiPack har alla tre sekellång erfarenhet i sin expertis och produktion, men delar också ungefär samma utmaningar kring förpackningsutvecklingen. Producentansvar upplevs både dyrt och svårt. Att ställa om i produktionen kräver mycket utvecklingsarbete kring material och kan kräva att hela maskinparker behöver bytas ut. Extra komplicerat blir det när en aktör verkar på många olika marknader, med olika krav. Madelene Breiling berättade att en ny förpackningslösning hos dem tog 10 år att utveckla. 

Samverkan är avgörande
Samverkan är en av nycklarna, konstaterade paneldeltagarna – att våga testa och lära av varandra. Något som också märktes på mässan, där just lärande och att hitta samarbetspartners stod i fokus. Förpackningsleverantören Optipack visade till exempel ett nytt material som tagits fram tillsammans med Evopak, ett brittiskt bolag som gör flexibla förpackningar. Barriärmaterialet RCM är återvinningsbart, komposterbart och nedbrytningsbart, säkert för mat och upplöses i vatten, det vill säga lämnar inga farliga mikroplaster i marina miljöer. 

För att öka samverkan i förpackingsledet och få ihop näringslivet och forskningen kan projekt som Circular Bioeconomy Arena och organisationer som Paper Province, Emballasjeföreningen och Circular Packaging Cluster fylla en viktig roll.

– Jag hade många bra samtal med nya och gamla kontakter och kopplade ihop ett stortantal aktörer med varandra. Fick nya insikter och det var flera nyttiga föreläsningar främst kopplat till PPWR. Det var mycket givande att vara på plats, säger Peter Edberg från Paper Province.